Myntens fem: tarotkortets betydelse och symbolik

Kortet i korthet

Bilden på kortet

I Sol da Alma Tarot är det natt och det snöar. Bakom scenen reser sig den mörkblå väggen till en stenkyrka, med snö som samlats på taket i det övre vänstra hörnet. Mitt på väggen lyser ett högt, smalt spetsbågsfönster, med ett bärnstensfärgat glasmålningsfönster där stjärnor och små gyllene cirklar är tecknade; ljuset som strömmar ut är varmt, nästan som eld. Längre ner, till vänster, lyser en järnlykta som sitter fast på väggen. I luften svävar snöflingor och prickar av gyllene ljus. Till höger står kala träd, och på marken täcker snön allt med en blåaktig glans. I förgrunden går två gestalter sida vid sida. Den vänstra bär en mörkgrön tunika hopknuten med en snodd, har en ljus sjal över huvud och axlar, och går framåt stödd på två träkryckor, med blicken nedåt. Den högra är insvept i en brun sjal och kapuschong, med händerna knäppta framför bröstet, och ser rakt fram, allvarlig. Båda bär stövlar.

I Rider-Waite-Smith, från 1909, är scenen i allt väsentligt densamma, och det var från den som Sol da Almas målning utgick: två tiggare vandrar genom snön en kolsvart natt, under ett färgat glasfönster med fem pentakler bland rankor; den ene, med förband runt huvudet och en bjällra om halsen, går på kryckor, och den andre, barfota, är insvept i en trasig sjal. Sol da Alma mildrar eländet: gestalterna är fattigt klädda men inte i trasor, och de har skor; bjällran försvinner; de fem mynten i glasfönstret ersätts av ett fönster med stjärnor och cirklar, helt i guld; och en tänd lykta på väggen läggs till – ett andra ljus, ännu närmare vägen.

I Marseilletarot finns varken kyrka, snö eller gestalter: Myntens fem visar fem mynt, fyra i hörnen och ett i mitten, bland bladornament. Temat med umbärandet vid ljusets dörr är en tolkning som Rider-Waite-Smith gjorde synlig.

Symboliken, detalj för detalj

Det här kortet är helt uppbyggt kring en kontrast: kylan utanför och ljuset innanför. Det kortet säger ligger i avståndet – det korta – mellan de två.

Snön och natten

Den svåra tiden: det materiella livets vinter, perioden då allt kostar mer. Snön är inte evig, men så länge den ligger måste man ta sig igenom den.

Det upplysta fönstret

Värmen, hjälpen, gemenskapen, det man saknar. Det finns där, på väggen alldeles bredvid – men gestalterna går förbi utan att se det, eller utan att känna att de har rätt att gå in.

Stjärnfönstret

I Rider-Waite-Smith visar glasfönstret de fem pentaklerna: värdet som finns, men på insidan. I Sol da Alma är det ett fönster med gyllene stjärnor: ljuset, hoppet, den dimension som umbärandet inte släcker.

Den tända lyktan

Utmärkande för Sol da Almas målning: ett mindre och närmare ljus, i höjd med den som går förbi. Den påminner om att all hjälp inte är stor – ibland räcker ett ljus vid vägkanten.

Kryckorna

Skörheten, stödet man behöver för att fortsätta. Den som använder dem går fortfarande: kortet talar om begränsning, inte om stillastående.

De två gestalterna

Sällskapet i motgången. Det råder brist, men inte fullständig ensamhet: två människor tar sig igenom natten tillsammans. Det är också en påminnelse om att samma svårighet kan delas av ett par, en familj, en grupp.

Sjalarna

Det skydd som är möjligt. Det lilla man har, använt för att stå emot kylan. Det är bilden av den som klarar sig med det som finns.

Kyrkan

Institutionen, gemenskapen, platsen där man blir mottagen. Det kan vara bokstavligt – hjälp från en organisation, en familj, en grupp – eller symboliskt: tron, meningen, det som värmer inifrån.

De kala träden

Årstiden då ingenting växer. Men träd utan löv är inte döda: de väntar. Femman är en vinter, och efter vintern kommer sexan.

Historien om Myntens fem

Tarot föddes i norra Italien på 1400-talet som ett kortspel, och dess fyra färger – bägare, svärd, stavar och mynt – är desamma som i de latinska kortlekar som än i dag spelas i Portugal och Spanien. I de första lekarna och i Marseillelekarna, som fick sin fasta form på 1600- och 1700-talen, hade de numrerade korten ingen scen: Myntens fem var fem mynt ordnade som prickarna på en tärning.

I slutet av 1800-talet gav Hermetiska orden Golden Dawn varje numrerat kort en planet i ett tecken och en titel. Myntens fem fick Merkurius i Oxen och titeln ”Den materiella nödens herre”. Femmorna är i alla färger prövningens kort, och i jordens färg är prövningen konkret: brist på medel, på arbete, på trygghet.

Det var Rider-Waite-Smith, tecknad av Pamela Colman Smith under ledning av Arthur Edward Waite och utgiven 1909, som gav alla små arkana en scen. Waite beskriver två tiggare som i en snöstorm går förbi ett upplyst fönster, och ger kortet betydelsen materiell svårighet, framför allt armod. Han tillägger, märkligt nog, att vissa kortläggare läste det som ett kort för kärlek och älskande, för samhörighet och endräkt – kanske på grund av de två gestalterna som går tillsammans. Scenen med snön och glasfönstret blev kortets klassiska bild, och det är den som Sol da Alma följer, med sin egen målning.

Myntens fem upprätt: betydelsen

Upprätt är Myntens fem bristens kort. Det kan vara brist på pengar – en oväntad utgift, en förlorad inkomst, en svår månad –, på arbete, på bostad, på trygghet. Det pekar på en period av knapphet, då man måste räkna varje mynt och hålla ut. Fyrans stabila form har spruckit, och en ny måste hittas.

Men Myntens fem talar också om en brist som inte bara är materiell: känslan av utanförskap, av att inte höra till, av att stå utanför medan de andra är inne i värmen. Det kan beskriva någon som känner sig utestängd i en grupp, en familj, på en arbetsplats – eller som ställer sig själv utanför, av skam eller av stolthet.

Och det är här kortet har sin nyckel. Fönstret är tänt, alldeles bredvid. Hjälpen finns, ofta närmare än man tror, och det som fattas är att be om den, se den eller ta emot den. Myntens fem lovar inte att vintern går över av sig själv, men det påminner om att ingen behöver ta sig igenom den utan skydd.

Myntens fem omvänt

Omvänt blir Myntens fem inte sin egen motsats: det är samma prövning, som tappar kraft eller vänds inåt. I bästa fall är det det funna skyddet – hjälpen som kommer, arbetet som dyker upp, dörren som visade sig finnas alldeles bredvid. Umbärandet börjar ge vika, långsamt; kylan känns fortfarande, men utvägen syns redan. Det är en återhämtning, snarare än en seger.

I andra fall drar svårigheten ut på tiden för att man vägrar den öppna dörren: stoltheten som inte låter en be, skammen som får en att dölja situationen, vanan att känna sig utanför även när man inte längre är det. Kortet kan också peka på en fattigdom som är mer inre än yttre – att ha tillräckligt och ändå leva som om ingenting räckte. Rådet är detsamma: lyft blicken mot fönstret och knacka på dörren.

Myntens fem i kärlek

I kärlek talar Myntens fem om en svår period som man går igenom tillsammans, eller om en känsla av att vara övergiven. Det kan beskriva ett par som har ekonomiska svårigheter och sätts på prov – men som går tillsammans, som de två gestalterna i snön. Kortet säger att bandet kan bli starkare om ingen av dem släpper den andras hand.

Det kan också tala om känslomässig ensamhet, om att känna att kärleken finns på andra sidan glaset, eller om en relation där den ena känner sig utestängd. För den som är singel pekar det på en period av saknad då man bör vara försiktig så att man inte tar emot vilket skydd som helst. Omvänt förebådar det slutet på en kall period: ett närmande, en dörr som öppnas, någon som äntligen låter sig hjälpas.

Myntens fem i arbete och pengar

I arbetet kan Myntens fem peka på en period utan arbete eller med osäkra anställningar, ett tapp i beställningarna, ett företag i svårigheter, eller känslan av att inte ha någon plats i ett team. Det säger inte att situationen är slutgiltig; det säger att den är tuff, och att den kräver resurser – stöd, utbildning, ett nätverk av kontakter – för att övervinnas.

När det gäller pengar är det färgens tydligaste kort om knapphet: utgifter som är större än inkomsterna, en förlust, skulder, behovet av att dra ner. Rådet är praktiskt: dölj inte situationen, sök hjälp och information, ta emot det stöd som finns. Omvänt pekar det på en gradvis ekonomisk återhämtning, en hjälp som kommer, eller en lösning som fanns närmare än man trodde.

Myntens fem i hälsa och välbefinnande

I frågor om välbefinnande talar Myntens fem om en period av trötthet och skörhet, då det är viktigt att inte isolera sig utan ta emot andras stöd. Kryckorna i bilden påminner om att det inte är något fel i att behöva hjälp. Korten ersätter ingen vård: här, som med alla andra kort, talar läsningen om hållning och inte om diagnos.

Myntens fem i det andliga livet

På den inre vägen är Myntens fem kortet för den som känner sig långt från ljuset – utan tro, utan mening, utan gemenskap. Bilden säger att ljuset inte har försvunnit: det lyser fortfarande i fönstret, och väntar. Ofta är det stunderna av brist som får någon att söka det som verkligen betyder något. Stjärnfönstret påminner om att det finns en rikedom som kylan inte når.

Myntens fem som råd

Som råd säger Myntens fem: stanna inte utanför dörren. Be om hjälp, sök upp dem som kan stötta dig, låt inte stolthet eller skam hålla dig kvar i kylan. Ta hand om det viktigaste, spara där du kan, och gå inte ensam igenom det du kan gå igenom i sällskap. Det tända fönstret är närmare än det verkar.

Myntens fem i läggningens positioner

I det förflutna

En period av knapphet eller utanförskap som satte spår och som fortfarande påverkar hur man hanterar pengar eller andra människor.

I nuet

En svår period, av brist eller otrygghet. Hjälpen finns, men den har ännu inte sökts eller tagits emot.

I framtiden

En varning: en period av återhållsamhet är på väg, och det är klokt att förbereda sig redan nu.

Som hinder

Rädslan för brist, känslan av utanförskap, eller stoltheten som hindrar en från att be om hjälp.

Som utfall

En prövning att ta sig igenom. Om de omgivande korten är gynnsamma visar det att man kommer ut ur den med rätt hjälp.

Numerologi och korrespondenser

Femman är prövningen: fyrans form spricker, och det uppstår förlust, friktion eller brist. Det är steget som tvingar en att röra sig. I myntfärgen – jordens, kroppens, pengarnas och hemmets färg – är prövningen den mest konkreta av alla: tryggheten som vanns i fyran är inte längre säker. Mannen som höll fast vid myntet blir, ett kort senare, den som vandrar genom snön utan något. Men femman är inte seriens slut: det är steget som tvingar en att söka sexan, det rättvisa utbytet, hjälpen som kommer.

I Golden Dawns tradition motsvarar Myntens fem Merkurius i Oxen och har titeln ”Den materiella nödens herre”. Merkurius är tankens, utbytets och rörelsens planet; Oxen, ett jordtecken, står för bekvämlighet, ägande och stabilitet. Tillsammans ger de kortet dess ton: en oro som stör det som borde vara fast, och som kräver påhittighet för att hitta en utväg.

Kombinationer med andra kort

• Myntens sex — Hjälpen som kommer efter knappheten; välgörenheten, stödet, utbytet som återställer balansen.
• Myntens fyra — Rädslan för att förlora som förvärrar känslan av brist; att spara av panik i stället för av försiktighet.
• Myntens ess — En konkret möjlighet som gör slut på umbärandet; en materiell nystart.
• Översteprästen — Stöd från en institution, en gemenskap eller någon med auktoritet; kyrkdörren som öppnas.
• Stjärnan — Hoppet som återvänder efter en svår period; ljuset längst bort i vintern.
• Eremiten — Isolering och tillbakadragenhet i en period av brist; eller att inom sig finna det som saknas utanför.
• Tornet — En plötslig förlust som lämnar en ute i kylan; en materiell trygghet som rämnar.
• Solen — Vinterns slut: situationen förbättras tydligt och ljuset kommer in igen.
• Bägarnas fem — Sorg och saknad på samma gång: en förlust som känns både i plånboken och i hjärtat.
• Bägarnas två — Ett band som står emot svårigheten; ett par som tar sig igenom den svåra perioden tillsammans.
• Svärdens tio — Att nå botten – och just därför bara kunna gå uppåt härifrån.
• Stavarnas nio — Uthållighet och ståndaktighet i en svår period; att hålla ut lite till, med försiktighet.