Översteprästinnan: tarotkortets betydelse och symbolik

Kortet i korthet

Kortets bild

I Sol da Alma Tarot är Översteprästinnan en ung kvinna med sänkta, nästan slutna ögon, insvept i en stor mörkblå mantel med huva som breder ut sig över golvet omkring henne. På huvudet bär hon en silverkrona med pärlor: en fullmåne i mitten, mellan två skäror vända utåt. På bröstet ett gyllene kors. Med båda händerna håller hon en uppslagen pergamentrulle i ljus färg, där ingenting går att läsa. Hon sitter mellan två höga pelare, båda ljusa, målade med lövverk och röda blommor eller frukter, och med gyllene kapitäl. Bakom henne en blågrön vägg dekorerad med gyllene rankor och en liten stjärna; på sidorna mörka draperier, och högst upp två röda lyktor som hänger. På golvet, vid manteln, glänser en liten gyllene månskära.

Rider-Waite-Smith, från 1909, har samma uppbyggnad, och det är den som målningen i Sol da Alma utgår från: kvinnan som sitter mellan två pelare, med den blå manteln, kronan med fullmånen mellan två skäror, korset på bröstet, rullen i händerna och skäran vid fötterna. Men det finns viktiga skillnader. I RWS är den ena pelaren svart och den andra vit, märkta med bokstäverna B och J; bakom henne hänger en slöja mellan pelarna, dekorerad med granatäpplen och palmblad; och på rullen står, halvt dolt, ordet ”TORA”. I Sol da Alma har de två pelarna samma färg och inga bokstäver, och slöjan har ersatts av en ornamenterad vägg; rullen är helt uppslagen och tom.

I Marseilletarot heter kortet La Papesse: en kvinna med den påvliga tiaran med tre kronor, sittande, med en stor uppslagen bok i knät och en slöja eller ett draperi bakom huvudet. Det är samma scen som bordet i Sol da Alma beskriver – kvinnan som inte talar och som bevarar. Där finns ingen måne och inga svarta och vita pelare: där finns en kvinnlig religiös auktoritet som studerar i tystnad.

Symboliken, detalj för detalj

Nästan allt i det här kortet talar om det som är dolt och om det som uppenbaras för den som kan vänta. Varje element lägger till en nyans till den idén.

Tystnaden och de sänkta ögonen

Uppmärksamheten vänd inåt. Översteprästinnan betraktar inte världen: hon lyssnar på den. Det är kortet för den som uppfattar mer än hon säger.

Rullen eller boken

Kunskapen, studierna, den skrivna lagen. I RWS står det ”TORA”, lagen; i Sol da Alma är rullen tom – det hon vet är inte nedskrivet, eller återstår ännu att skriva.

Kronan med de tre månarna

Den tilltagande, fulla och avtagande månen: cyklerna, tiden som förändrar saker utan brådska, intuitionen som följer livets faser.

Skäran vid fötterna

Månen, kortets himlakropp: känslornas, drömmarnas och det omedvetnas värld. Den ligger vid hennes fötter eftersom hon känner den och inte låter sig dras med av den.

De två pelarna

I RWS en svart och en vit: motsatserna – dag och natt, aktivt och passivt, det som visar sig och det som döljer sig. Bokstäverna B och J är initialerna för Boas och Jakin, pelarna i Salomos tempel. I Sol da Alma lägger de lika pelarna tyngdpunkten på tröskeln, inte på motsättningen.

Slöjan, eller den ornamenterade väggen

Det som finns bortom, och som ännu inte syns. I RWS talar slöjans granatäpplen om dold fruktbarhet; i Sol da Alma har de gyllene rankorna mot det blå samma innebörd: det finns liv bakom.

Korset på bröstet

Balansen och förbindelsen mellan det höga och det låga. Det är också ett tecken på den religiösa auktoritet som kortet hade i de gamla lekarna.

Den blå manteln

Vattnet, lugnet, djupet. Den breder ut sig över golvet som en sjö: allt omkring henne är stilla.

Lyktorna

En detalj som är unik för Sol da Alma: små, skyddade ljus som lyser utan att blotta.

Översteprästinnans historia

I de italienska lekarna från 1400-talet var det här kortet La Papessa – Påvinnan, en kvinna i ordensdräkt och påvlig tiara. I Visconti-Sforzaleken, målad i Milano omkring år 1450, framträder hon med en bok och ett kors. Ingen vet säkert vad hon föreställde för den som målade henne: somliga kopplar henne till den medeltida legenden om påven Johanna, kvinnan som ska ha blivit påve förklädd till man, och andra ser i henne en allegorisk gestalt för kyrkan eller tron. Ingen av dessa tolkningar är bevisad.

I Marseilletarot, som fick sin fasta form mellan 1600- och 1700-talet, heter kortet La Papesse och behåller tiaran, den uppslagna boken och slöjan. Länge var hon en besvärlig gestalt: i en del senare lekar ersattes Påvinnan och Påven av andra figurer, för att undvika problem med de religiösa myndigheterna.

Det var 1700- och 1800-talets ockultister som gjorde Påvinnan till en prästinna för forntida mysterier och förde bort henne från kyrkan. Golden Dawn förknippade henne med månen och bokstaven gimel, och gav henne rollen som väktare av den dolda kunskapen. I leken från 1909 kallade Arthur Edward Waite och Pamela Colman Smith henne The High Priestess och tecknade henne med månkronan, templets pelare och lagens rulle. Det är den förlagan som målningen i Sol da Alma utgår från.

Översteprästinnan upprätt: betydelsen

Upprätt är Översteprästinnan kortet för den kunskap som ännu inte visar sig. Det säger att det finns något dolt i situationen – ett faktum som inte kommit fram, en känsla som inte har uttalats, ett svar som håller på att ta form. Det ber personen att inte forcera: att iaktta, lyssna, låta saken mogna. Det som ska uppenbaras uppenbaras i sin tid.

Framför allt är det intuitionens kort. Det talar om det man vet utan att kunna förklara, om intryck som senare bekräftas, om drömmar som ger ledtrådar. I en läggning antyder det att personen bör lita mer på sin inre förnimmelse än på andras åsikter.

Det talar också om studier, diskretion och återhållsamhet. Det kan peka på en period av tyst lärande, en hemlighet som är klok att bevara, en vis och tystlåten person som vet mer än hon säger. Kortets tystnad är inte tom: den är fruktbar. Det är tiden då fröet ligger under jorden.

Översteprästinnan omvänd

Omvänd blir Översteprästinnan inte sin egen motsats: det är samma tystnad som har slutat bevara något. Tillbakadragenheten blir avståndstagande, diskretionen blir kyla, hemligheten slutar skydda och börjar tynga. Kortet kan tala om någon som sluter sig och inte släpper någon inpå livet, om information som hålls tillbaka av rädsla eller beräkning, om en kunskap som aldrig prövas.

Ofta talar det om personens förhållande till sin egen intuition: hon vet vad hon känner, men vill inte lyssna; eller har slutat lita på sig själv och söker utanför de svar hon bara kan hitta inom sig. Det kan också peka på hemligheter som är på väg upp till ytan. Rådet är att börja lyssna igen – och, om det behövs, till slut säga det man tiger om.

Översteprästinnan i kärlek

I kärlek talar Översteprästinnan om en diskret, djup och ofta tyst förbindelse. Det kan vara en känsla som ännu inte har förklarats, en attraktion som inte uttalas, en relation som levs i det fördolda. För den som är ensam antyder kortet tålamod: rätt person kan redan finnas i närheten, men stunden har ännu inte kommit. Det kan också beskriva någon reserverad, gåtfull, svår att läsa.

I en relation ber det om lyhördhet och intuition: att uppfatta det den andra inte säger. Omvänt varnar det för känslomässig distans, hemligheter mellan parterna, kyla, eller en dold relation som börjar tynga den som lever i den.

Översteprästinnan i arbete och ekonomi

I arbetet gynnar Översteprästinnan studier, forskning, analys och alla yrken som kräver diskretion, lyhördhet eller djup kunskap: undervisning, forskning, rådgivning, terapier, arkiv, skrivande. Inför ett beslut ber hon om att man inte handlar innan man har all information – det finns uppgifter som ännu inte kommit fram. Kortet kan peka på pågående förhandlingar som inte bör avslöjas i förtid.

När det gäller pengar är det ett kort för försiktighet och återhållsamhet: att spara, att inte blotta sig, att inte fatta förhastade beslut. Omvänt varnar det för dold information i en affär, för en klausul som inte har lästs, eller för ett beslut som skjuts upp av rädsla för att möta siffrorna.

Översteprästinnan för hälsa och välbefinnande

I frågor om välbefinnande talar Översteprästinnan om vila, sömn, rytmer och att lyssna på kroppen: att uppfatta signalerna innan de blir besvärliga. Omvänd påminner hon om tröttheten man bortser från eller benägenheten att hålla allt för sig själv. Korten ersätter aldrig någon form av vård: läsningen talar om hållning, inte om diagnos.

Översteprästinnan i det andliga livet

På den inre vägen är Översteprästinnan kanske lekens viktigaste kort. Hon står för den kunskap som kommer ur tystnaden: meditationen, kontemplationen, bönen, den långsamma läsningen, drömmarna, allt man lär sig utan buller. Hon är porten till det som finns bortom slöjan – inte genom kraft, utan genom tålamod. Hon säger att svaren redan finns inom en och att uppgiften är att lära sig höra dem. Omvänd kan hon peka på en praktik som utförs i all hast, eller på misstro mot den egna intuitionen.

Översteprästinnan som råd

Som råd säger Översteprästinnan: vänta och lyssna. Forcera inte fram ett svar, blotta inte det som fortfarande håller på att ta form, tala inte i förtid. Lita på det du känner, även om du inte kan förklara det. Och behåll för dig själv det som bara angår dig: allt måste inte delas för att vara sant.

Översteprästinnan i läggningens positioner

I det förflutna

En period av tillbakadragenhet eller studier som förberedde det nuvarande ögonblicket, eller en gammal hemlighet som fortfarande tynger.

I nuet

En fas av aktiv väntan: det finns saker man ännu inte vet, och intuitionen vet mer än förnuftet.

I framtiden

En uppenbarelse på väg, eller en tid av lärande och självrannsakan.

Som hinder

Bristen på information, en hemlighet, någons distans, eller vägran att lyssna till den egna intuitionen.

Som resultat

Förståelsen: det som var dolt blir klart, och personen inser det hon behövde inse.

Numerologi och korrespondenser

Tvåan är paret och valet: två saker ställda mot varandra, som balanserar eller mäter sig mot varandra. Efter Magikerns etta, som bejakar, tar tvåan emot och speglar. Därför sitter Översteprästinnan mellan två pelare: det är jämviktens plats mellan motsatserna, där ingenting ännu har avgjorts. Hon väljer inte sida; hon bevarar båda.

I Golden Dawns tradition motsvarar hon månen – himlakroppen för cykler, tidvatten, känslor och minne – och den hebreiska bokstaven gimel, vars namn ofta förknippas med kamelen, djuret som korsar öknen med det vatten det behöver inom sig. Bilden passar kortet väl: Översteprästinnan är den som färdas genom tiden med förråden bevarade inom sig.

Kombinationer med andra kort

• Magikern — Kunskapen och handlingen: det är dags att omsätta det man lärt sig i tystnad – eller att lyssna innan man handlar.
• Månen — Mycket stark intuition, betydelsefulla drömmar; eller hemligheter och illusioner som måste skiljas åt.
• Stjärnan — En intuition som ger hopp; att lita på det man känner leder till en god hamn.
• Eremiten — Tillbakadragenhet, studier, djupt inre sökande; en tid för att vara ensam.
• Översteprästen — Den inre kunskapen och den överförda kunskapen: formella studier, en invigning, en läromästare.
• Tornet — En hemlighet som plötsligt kommer upp till ytan; en uppenbarelse som skakar om.
• De älskande — En kärlek som ännu inte har förklarats, en tyst attraktion.
• Bägarnas ess — En ny och djup känsla som ännu inte har uttalats.
• Svärdens sju — Dold information, ett spel med hemligheter; det är klokt att inte tro på allt man hör.
• Bägarnas sju — Fantasi och drömmerier: att skilja den sanna intuitionen från illusionerna.
• Myntens fyra — För mycket återhållsamhet: att hålla allt för sig själv, av försiktighet eller av rädsla för att förlora.