Djävulen: tarotkortets betydelse och symbolik

Kortet i korthet

Bilden på kortet

I Sol da Alma Tarot har Djävulen ett bockhuvud, med två stora, ringlade vädurshorn, långa öron och ett omvänt pentagram tecknat i pannan; ovanför hornen lyser en liten stjärna. Kroppen är täckt av gyllene päls, och han sitter med korslagda ben på ett block av svart sten, med två enorma fladdermusvingar utbredda bakom sig. Den högra handen sträcks ut med handflatan uppåt och låter en kedja hänga från fingrarna; den vänstra vilar mot knät. Bakgrunden är mörk, med ett blågrönt sken bakom huvudet. I blockets framsida sitter en stor järnring. Nedanför, vid blockets fot, står två små gestalter, en kvinna och en man, nästan nakna – bara med ett tygstycke kring midjan –, med horn och ringlade svansar; var och en har en kedja kring halsen, som hänger slak och löper längs marken fram till blockets bas. Mellan dem brinner en fackla i en hög järnhållare. En annan kedja går från stenens topp ner till marken.

I Rider-Waite-Smith, från 1909, är kompositionen i allt väsentligt densamma, men tonen är en annan: en varelse med bockansikte, ett omvänt pentagram i pannan och fladdermusvingar sitter på huk på en mörk halvkub, med höger hand upplyft och en fackla vänd nedåt i den vänstra. Fastkedjade vid kuben med kedjor kring halsen står en naken man och en naken kvinna, med horn och svansar – hans slutar i en låga, hennes i en druvklase. Det är en dyster parodi på De älskande, där samma par syntes under en ängel. Sol da Alma följer den här ordningen – gestalten högst upp, stenen, paret nedanför – och många av detaljerna: det omvända pentagrammet, paret med horn och svansar, kedjorna kring halsen, ringen i blocket. Men här sitter Djävulen med korslagda ben, han har en kedja i den öppna handen i stället för facklan, elden står i en hög hållare mellan de två gestalterna, de bär ett tygstycke kring midjan och har ringlade svansar, utan låga och druvor.

I Marseilletarot är Le Diable en märklig, nästan grotesk gestalt: den har fladdermusvingar, horn och bröst och står på ett slags piedestal, med ena armen upplyft och den andra hållande en stav. Vid dess fötter står två små djävlar med horn, spetsiga öron och svans, bundna vid piedestalen med rep kring halsen. Också där är repen vida.

Symboliken, detalj för detalj

Nästan allt i det här kortet handlar om skillnaden mellan att vara fången och att känna sig fången. Varje element visar en sida av den tanken.

De lösa kedjorna

Kortets hjärta. Ingen har låst hänglåsen: bindningen består för att den är godtagen – av rädsla, av bekvämlighet, av njutning eller av vana. Därför är Djävulen trots allt ett kort om ansvar: det som binder oss kan också släppas.

Bockhuvudet

Instinkten, begäret, kroppens djuriska kraft. I den medeltida föreställningsvärlden var bocken lustans och envishetens djur; här är den också livsenergin som ingen kan utplåna, bara styra.

Hornen

Makt och aggressivitet, men också fruktsamhet. De två gestalterna nedanför har små horn och svansar: de börjar likna det som behärskar dem.

Fladdermusvingarna

Vingar från en nattvarelse, motsatsen till fågelvingarna hos tarotens änglar. De talar om det som lever i skuggan och om det man helst inte ser i dagsljus.

Piedestalen av svart sten

Materien, tung och ogenomskinlig. Det är en upphöjd plats, men också ett block utan utgång: den som sitter där blir fången på sin egen tron.

Den öppna handen

I Sol da Alma sträcks handen ut med handflatan uppåt och låter en kedja hänga: den erbjuder och binder i en och samma gest. Det är frestelsen i sin renaste form – den tvingar inte, den föreslår. I Rider-Waite-Smith påminner den upplyfta handen om en välsignelse gjord bakvänt.

Facklan

Begärets och passionens eld. I Rider-Waite-Smith, vänd nedåt i Djävulens hand, är den bortslösad energi; i Sol da Alma brinner den i en hög hållare mellan de fångna gestalterna – ett ljus inom räckhåll för dem, som skulle kunna visa dem vägen ut.

De två gestalterna

Det mänskliga paret, de delar av människan som blir fångna. De står upp och verkar inte lida: det är en exakt bild av det beroende som inte längre känns som ett beroende.

Pentagrammet i pannan

Ett omvänt pentagram, med en spets nedåt, som i Rider-Waite-Smith: för ockultisterna en symbol för materien satt över anden. Ovanför hornen, på den mörka himlen, lyser ändå en liten stjärna.

Den mörka bakgrunden

Natten, platsen för det dolda. Men det blågröna ljuset bakom huvudet påminner om att kortet inte bara är mörker: det är också kraft, vitalitet och livslust.

Djävulens historia

Djävulen har ingått i trumfserien sedan de italienska lekarna på 1400-talet, även om vi inte känner till honom i alla. I de lekar som målades för familjerna Visconti och Sforza i Milano omkring 1450, och som har bevarats ofullständiga, saknas just två stora arkana – Djävulen och Tornet. Vi vet inte hur de såg ut, och det är klokt att inte hitta på.

I tarocchispelet intog Djävulen den plats som tidens kristna föreställningsvärld gav honom: en hög makt, men under himlakropparna och den yttersta domen. Ordningen på de sista korten – Djävulen, Tornet, Stjärnan, Månen, Solen, Domen, Världen – kan nästan läsas som en uppstigning från mörker till ljus, och så har många läsare också förstått den efteråt.

I Marseillelekarna, som fick sin fasta form mellan 1600- och 1700-talet, fick Le Diable den märkliga form som vi fortfarande känner idag – hermafroditisk, bevingad, med två små djävlar bundna med rep. På 1800-talet tecknade Éliphas Lévi sin gestalt Bafomet, en varelse med bockhuvud, vingar, ett pentagram i pannan och en upplyft arm. Det var från den bilden som Arthur Edward Waite och Pamela Colman Smith utgick 1909 för sin Djävul – och de lade till det fastkedjade paret, tydligt likt paret i De älskande.

Golden Dawn tilldelade i slutet av 1800-talet kortet stjärntecknet Stenbocken och den hebreiska bokstaven Ayin. Det var också den ockulta tolkningen, och senare 1900-talets psykologiska, som slutade se kortet som en enkel demon och i stället såg skuggan i det: allt det som människan inte vill erkänna hos sig själv, och som just därför styr henne.

Djävulen upprätt: betydelsen

Upprätt är Djävulen bindningens kort. Det pekar på det som håller den frågande fast: en relation som inte längre gör gott men som man inte kan ta sig ur, ett arbete man står ut med bara för pengarnas skull, en vana, ett beroende, en skuld, en besatthet, en rädsla som styr besluten. Det som gör det farligt är att det brukar vara behagligt eller bekvämt – och därför stannar man kvar.

Det är också kortet för materiens makt, och här är inte allt negativt. Djävulen talar om ärelystnad, sexuell lust, personlig dragningskraft, viljan att vinna och att äga. I en fråga om pengar eller attraktion kan det vara ett kort för kraft och till och med framgång – på villkor att man vet vem som bestämmer över vem. Faran är inte begäret; det är pakten som ingås utan att man läst det finstilta.

I många läggningar pekar kortet också på manipulation: någon som kontrollerar, förför eller håller en annan människa fången genom känslomässigt eller ekonomiskt beroende. I så fall ber kortet om att man klart ser vilket spel som spelas. Och det påminner alltid om samma sak: kedjorna sitter löst. Den som känner igen dem kan ta av sig dem.

Djävulen omvänd

Omvänd förvandlas Djävulen inte till en ängel. Det är samma bindning, men sedd från en annan vinkel: knuten börjar lossna. Ofta är det kortet för det ögonblick då man kallar beroendet vid dess rätta namn – och det erkännandet är början på befrielsen. En vana som bryts, en relation man lämnar, en skuld man börjar betala av, en skugga man accepterar i stället för att dölja.

Det finns dock en tyngre tolkning. Omvänd kan Djävulen visa beroendet helt utan förklädnad: överdriften som har slutat gömma sig, kontrollförlusten, bindningen som drar åt just för att man kämpar illa emot den. De omgivande korten visar vilken av de två vägarna som är i gång. I båda fallen är budskapet detsamma: det som var omedvetet syns nu, och man kan inte längre låtsas att det inte finns.

Djävulen i kärlek

I kärlek är Djävulen kortet för den intensiva attraktionen: kemi, begär, fysisk passion, en förbindelse som är svår att släppa. Det kan tala om en mycket sensuell och levande relation – och också om en relation där begäret har tagit plats från allt annat. För den som är ensam förebådar det ofta en stark och plötslig attraktion, som man gör klokt i att betrakta med båda ögonen öppna.

Den mörka sidan är det känslomässiga beroendet, svartsjukan, ägandet, relationen som fortsätter av rädsla för att bli ensam. Kortet kan också peka på en hemlig relation eller ett triangeldrama. Omvänt visar Djävulen ofta det ögonblick då en av de två inser att den är fången och börjar ta sig ur – eller önskan att återfå friheten inom själva relationen.

Djävulen i arbete och ekonomi

I arbetet talar Djävulen om ärelystnad, makt och konkurrens, och kan vara gynnsam för den som arbetar med affärer, försäljning eller pengar. Men det beskriver också jobbet man avskyr och inte tar sig ifrån, chefen som kontrollerar för mycket, miljön med press och maktspel, övertiden man går med på av rädsla. I en fråga om ett erbjudande ber det om att man läser avtalet noga.

När det gäller pengar är det ett kort med mycket rörelse och lite försiktighet: tvångsmässiga utgifter, skulder, krediter som förnyas, frestelsen av snabba vinster. Det kan också peka på pengar som kommer in, men till ett högt personligt pris. Omvänt brukar det förebåda en väg ut ur en ansträngd ekonomisk situation – så länge man ändrar den vana som skapade den.

Djävulen för hälsa och välbefinnande

I frågor om välbefinnande talar Djävulen om överdrifter och vanor som tynger – att äta, dricka, arbeta eller sitta med mobilen mer än vad som är bra. Omvänt är det ofta dags att bryta med en av de vanorna. Korten ersätter aldrig vård: läsningen handlar om hållningar och tendenser, inte om diagnoser.

Djävulen i det andliga livet

På den inre vägen är Djävulen mötet med skuggan: begären, rädslorna och de delar av sig själv man helst skulle slippa ha. Kortet ber inte att man kämpar blint emot dem, utan att man ser dem rakt i ögonen. Många traditioner säger att bara den som känner det som binder honom kan bli fri. Här börjar det andliga arbetet precis där – med att ge kedjorna ett namn.

Djävulen som råd

Som råd säger Djävulen: se vad som håller dig fast. Fråga dig vad du vinner på det som skadar dig, och vad du skulle behöva släppa för att komma loss. Det är inte ett råd om skuld, utan om klarsyn – och ibland också om att acceptera sitt eget begär, utan skam, men med gränser. I vissa frågor säger det dessutom: använd din kraft och din ärelystnad, men sälj inte din själ för resultatet.

Djävulen på olika positioner i en läggning

I det förflutna

Ett beroende, en relation eller ett åtagande som har präglat personen och vars tyngd fortfarande känns.

I nuet

En aktiv bindning: något eller någon utövar just nu stor makt över den frågande, och det är klokt att förstå varför.

I framtiden

En frestelse som närmar sig – ett erbjudande, en passion, en vinst – som kräver försiktighet innan man säger ja.

Som hinder

Rädslan, vanan eller fästet som hindrar en från att gå vidare; ofta det som personen inte vill avstå från.

Som utfall

Om ingenting förändras stärks bindningen. Om det finns medvetenhet blir utfallet makten att välja – och att stanna eller gå av egen fri vilja.

Numerologi och korrespondenser

Talet XV reduceras till 6 (1 + 5), och många läsare kopplar därför Djävulen till De älskande, kort VI: i det ena valet som görs med hjärtat; i det andra valet som inte längre är fritt. Rider-Waite-Smith understryker släktskapen med samma mänskliga par på båda korten. I Golden Dawns tradition motsvarar Djävulen Stenbocken – ett jordtecken, tecknet för ärelystnad, struktur och materiella ting – och den hebreiska bokstaven Ayin, vars namn betyder ”öga”: kortet ber just om att man ska se. Elementet är Jord, materien i all sin kraft.

Kombinationer med andra kort

• De älskande — En passion som binder: mycket stark attraktion, ett begär som väger tyngre än det fria valet.
• Tornet — Bindningen som plötsligt brister – ofta med ett brak, men med befrielse i sikte.
• Styrkan — Den inre styrka som kan tämja ett beroende eller en impuls; instinkten styrd i stället för undertryckt.
• Måttfullheten — Den gyllene medelvägen: att dämpa överdriften utan att förneka begäret.
• Myntens fyra — Fäste vid pengar eller ägodelar; en rädsla för att förlora som binder mer än den skyddar.
• Svärdens åtta — Att känna sig fången utan att se någon utväg – men, som på båda korten, sitter banden lösare än de verkar.
• Bägarnas sju — Illusioner, fantasier och frestelser: många val, och alla är inte verkliga.
• Myntens tio — Rikedom eller arv med bindningar: familjepengar som kommer med villkor.
• Månen — Bedrägeri och rädsla i förening: hemligheter, manipulation, en oklar situation som man inte bör godta blint.
• Solen — Skuggan dras fram i ljuset: det som var dolt avslöjas och förlorar därmed sin makt.
• Stavarnas nio — Ett trött motstånd; att stanna kvar i en situation av envishet och inte av fritt val.